Upp klockan 6, liten vaknade tidigt-som vanligt. Låg och drog mig men tänkte att detta inte var lönt så jag tog honom i vagnen och gick den vanliga 5 kilometers runda. När jag kom hem tog jag ut shaken från frysen (som jag stoppade i går kväll). Helt genomfrusen, så klart! Har ställt den i kylskåpet (egentligen ska man dricka shaken direkt så inga viktiga mineraler och vitaminer hinner försvinna) och ska ta den i kväll.
Känner mig mentalt svag, hungern är egentligen inget problem men rent mentalt är det superjobbigt! Känner mig svagt deprimerad. Igår var jag dock duktig på den mentala biten, tog fram massage dynan jag fått i julklapp och knappt använt, maken var på kalej, la den på sängen och lyssnade igenom kapitel 1 tre gånger. Lekar hela tiden med tanken, kanske ska jag bara gå på helfart 4 veckor och sen halvfart. Kanske ska jag ditten och datten. Men jag vet att den dagen jag stoppar något i munnen är det kört för helfarten, man kan aldrig gå tillbaka! Extra jobbigt är det att liten befinner sig mitt i fullblommande trots, jag kan själv och vill inte etc etc i alla evighet! Jag tänker på dem som är själva, så enkelt detta varit då. Inte behöva hanskas med mat alls, inte behöva ta hand om någon annan när orken inte finns där. Bara kunna sova bort en dålig dag!
Var duktig och gick en lång runda till nu i kväll. nej, nu måste jag dricka, är hungrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar